Busslunchen häromdagen, då fick jag blåbärssoppa spillt över hela (på riktigt, nästan hela) mina byxor och skor. Lämnade in byxorna på tvätt (tillsammans med andra saker) och dom fick bort allt! Det trodde jag inte. Men himla skönt, eftersom halva resan är kvar och jag inte har så galet mycket kläder med mig.

 

Min kamera är trasig också. Shockproof, inte då! Johan tycker att vi ska gå tillbaka med den när vi kommer hem, och jag kan nog hålla med. Kunde den inte ha väntat tills efter inkaleden med att gå sönder i alla fall? Det är linsen (tror jag det är) som har spruckit i jättemånga sprickor. Typiskt! Den låg i min väska som ramlade ner från en hylla i bussen häromdagen.

 

Nu har alla dragit härifrån och börjat vandra sina inkaleder och göra sina djungeltrails. Kvar på hotellet är jag och tre till, och vi är verkligen inte varandras typer av människor. Jag tänkte ju att jag skulle ta dom här dagarna som egentid, ladda batterierna, men jag känner mig ganska ensam, saknar Johan och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Funderar på att gå i lite affärer men risken finns att jag köper en del grejer. Det är visserligen inte hela världen, för så himla jättedyrt är det inte. Men det sägs att allt är billigare i Bolivia, som är landet som står på tur, så jag kanske borde avvakta lite. Vill köpa mössor och sockar, och dom har jättecoola skor (tänk typ converse fast i lapptäcksteknik) och så vidare. Jättemycket fina saker. Det är tur att jag är en sån person som tänker innan jag köper på mig saker. Kommer jag använda allt liksom? Tveksamt. 

 

Jag vet inte heller vad eller var jag ska äta idag. Inte så kul att gå och äta själv. Donken kanske det blir. Det går fort.

 

Vilket deprimerande inlägg.