Uyuni. Världens största saltöken. Sjukt coolt. Tänk er ett jättestort hav (stort som Skåne ungefär) täckt med is, fast isen är inte is, det är salt! Det finns små öar i saltet också, bland annat en som vi var på som är täckt med kaktusar som är flera hundra år gamla. Det har varit en stor sjö förr i tiden, som har torkat.

Vid ett annat ställe vi stannade till på såg jag en annan turist lägga sig ner på isen och slicka på den, där bilarna precis hade kört. Blä.

Och hemma klagar folk på att vägarna är saltade ;)Här kör bilarna direkt på saltet (ja inte alla förstås) och på vissa ställen i saltvatten! Det mår dom nog bra av!

Synd bara att jag inte mådde helt tiptop. Jag är genomförkyld nämligen, men det blir nog bättre i övermorgon när vi åker neråt mot Argentina och staden Salta. Vad skönt det ska bli att kunna andas ordentligt!

I alla fall, det gick att ta väldigt häftiga bilder i saltöknen, ni ska få se såsmåningom, om det går att ladda upp. Om man lägger sig ner på saltet så får man vita fläckar på kläderna  :P Tur att jag inte är så rädd om mina kläder. (Mina jeans börjar ändå gå sönder så)

Hotellet vi bodde på däremot är nog det sämsta jag ar bott på. Dock fick nog Johan och jag det bästa rummet. Man fick banka igen dörren för att den skulle gå att stänga. Vissa fick smutsiga lakan, våningsängar lutade, lysen funkade inte och toadörrar gick inte att stänga. Det var också en tjej som mådde dåligt när alla vi andra åkte ut till saltöknen. Hon blev inlåst på hotellet i sju timmar ungefär, utan vatten eller mat, och hennes dörr gick inte att låsa upp för det var trasigt. Folket som festade hade också sjukt svårt att komma in på hotellet också, så dom var utelåsta och vi var inlåsta. Känns ju sådär säkert om det skulle börja brinna eller något. Vi skulle egentligen till en tågkyrkogård också, men eftersom jag mådde så dåligt hoppade vi av vid hotellet. Det var då tjejen var inlåst och vi utelåsta. Tur att Marco (vår reseledare) också hoppade av vid hotellet, för han visste var han skulle ringa, och vi tror att han skällde ut personalen. Tveksamt om rosa bussarna någonsin kommer bo där igen..

Nu är vi i alla fall i Potosi igen, för två nätter. Får se vad vi hittar på. Försöker bli frisk tror jag! Tjosan.